Jag är inte så säker på att det är en dålig affär. Utan att på något enda sätt säga att jag förstår detaljerna i bilbranchen eller vad som krävs för att bygga och sälja bilar så begriper jag i alla fall att den stora draken GM endast lyckats med att erodera varumärket SAAB. SAAB som under hela sin livstid arbetat med att framstå som någonting som igger i teknikens och inovationens framkant hamnar i knät på den störst drögen av dem alla. De som väntade tills det var förs ent med att bygga bränslesnåla bilar. Inte bara en utan faktiskt två gånger. För det var precis samma snack efter oljekrisen på sjuttitalet!

Men lilla Koeningsegg, med sin nichbil kanske är rätt företag för SAAB, i varje fall ur ett varumärkesperpektiv. Jag tror faktiskt att SAAB, för sin normalmålgrupp, helt plötsligt blir mycket mera atraktiv om man är en del av ett spännande soportbilsmärke.

En sak är i varje fall säker, oavsätt om det blir affär eller ej, så har Koeningsegg lyckats berätta om sitt bolag och sina bilar för människor, däribland jag, som alldrig tidigare ens hört deras namn. Detta kanske inte har kostaat dem en spänn. BAra att skriva en pressrelease och så var hela mediadrevet där. Bra jobbat och någonting för reklammakare och reklambyråer att fundera på. Skolexempel kort och gott!

I dag kommer det att bli muntert på radions efter tre i p1 och på TV-aktuellt. Två regeringsförslag på samma dag att bita huvudet av. Jösses vad de måtte må. Det torde innebära att futtiga utrikeshädelser som valet i USA och dagens vansinnesdåd i Afghanistan får ge plats för långa intervjuer med Herrar Heckscher och Greider.

Egentligen är det ett märkligt land med ett märkligt folk som föredrar ett parti som inte ger klart besked om någonting alls. Man föredrar det framför ett som är alldeles uppenbarligt beslutsfähigt. Det sistnämnda förefaller ha åstadkommit mer på ett och ett halvt år än vad De förra regeringen i sitt stora vankelmod, åstadkom under sina sista åtta år vid makten.

Det är troligtvis det närmaste Sverige har kommit att ideologiskt vara jämbördig med Sovjetstaten och Kommunismen!

Emellertid tycker jag att det finns en mycket bra sak med att facket tagit fram stridstrumman igen. Nu visar de med all önskvärd tydlighet sitt rätta ansikte. Detta samtidigt som den moderatledda alliansregeringen tydligen känner sig föranledd att försvara beteeendet. Är det så illa att de känner fackets absoluta makt i vårt samhälle och inte litar till sin egen förmåga att argumentera och stå ut för ett fungerande och dynamiskt näringsliv längre. Ve oss i sådana fall!

Jag när emellertid ett svagt hopp att det är en så kallad taktisk reträtt. Alltså att man samlar krafterna till en större och viktigare kamp. Den om att behålla regeringsmakten även efter nästa val. Måtte man lyckas och samtidigt långsamt pressa ochdärmed  i bästa fall omforma den Svenska fackföreningsrörelsen till vad den borde vara. Nämligen en hjälp för de små. Oavsett om man är löntagare eller arbetsgivare!

Hela helgen fylls ju av aktiviteter som jag kanske inte helt och fullt vill delta i. Fotboll för barn. Skjutsa hit och dit och besöka allehanda släktingar och vänner.

Nej, att få sätta sig på tuben, ta fram sin efterlängtade bok och ladda Ipodden med Bästa musiken- det är lycka det! Sen har jag hela sköna veckan ihop med suveränt trevliga arbetskamrater som tillsammans med mig försöker baxa ett litet företag framåt. Kan man ha det bättre?

Men stopp! Tro nu inte att jag är helghatare. Nix! Men det är alleles för stort fokus på att vara ledig. Fråga alla de människor som är ofrivilligt lediga vad de tycker. Inte längtar de efter helg eller semester. Nej de vill ha ett jobb. De vill bli bekräftade för att de är något och det är många som tycker att man är det först när man jobbar.

Vad tycker Du? 

Till skolan där den elvaårige sonen går, får man inte cyckla! Inte ens om föräldrarna ger sitt uttryckliga tillstånd! Är det månne trafikerade riksvägar som ska krossas? Är det månne ett våldsamt område med mycket tung trafik som passerar? Nix och nej. Det är i hjärtat av ett av Stockholms lugnaste villaområden.

Är det sedan konstigt att vi får problem med fetma och stillasittande barn. Låt oss istället sänka garden bara en aning och acceptera att våra barn faktiskt måste få både röra sig självständigt och leka lekar som kan göra ont. (Och är man ändå jätterädd för ögonskador vid snöbollskriget. Varför inte skicka med barnen ett par skidglasögon och kräva att de är på på rasten.)

Sorgliga varelse är vad jag tänker när jag ser bilderna. Hur kan det egentligen bli så att en total icke-karaktär som Anna Nicole blir så känd. Hon är, slår det mig, alla Big Brother-kändisars moder. Hon hade ingenting! Hon fick sina fem minuter i rampljuset och därefter vart det ytterligare ett långt ingenting. Vad är det som gör att vi mäniskor intresserar oss för dessa obetydliga triviala människor? Är det kanske för att vår vardag med allt från obetalda räkningar till det globala klimathotet blir för svårt att omfatta. Mera Zlatan och sex-artiklar således.

Först måste jag klargöra att mobbing är fel och alldeles oacceptabelt. Men vad händer egentligen om en person ”sticker ut” i något avseende? Jo, andra ser en möjlighet att skaffa sig ett övertag. Är det då inte också, inom vissa gränser, denna persons ansvar att försöka minska hotbilden.

Ett exempel från min barndom. När jag var grabb, fick jag det, främst på mellanstadiet, hett om öronen. Orsakerna var flera. Jag var feg, lite rundlagd, saknade allt intresse för idrott och jag var dessutom aningen beskäftig och lillgammal. Klart som tusan att klass-”kamraterna” gav sig på mig. A sitting Duck…
Hade nu någon talat om för mig vad JAG kunde ha gjort för att bli accepterad och hade mina föräldrar och mina lärare stöttat mig i tex någon sport, så visst tusan hade det hjälpt mig. Detta hade man kunnat göra samtidigt som man höll ögonen på mina antagonister.

En intressant och osympatisk bieffekt av detta är att jag på högstadiet, när jag av egen kraft, hittat mina styrkor, så blev jag själv en alldelses utomordentligt kvalificerad mobbare!

 Denna åsikt, att mobbing-offret också har ett ansvar är emellertid så gott som omöjlig att framföra i debatten. Det förefaller inte vara politiskt korrekt.

Vilka frågor engagerar Svenska folket mer än något annat idag: Fotbollsförlusten mot Egypten, Mona Sahlin, Salladsbaren i Göteborg och förstås de eviga frågorna om sex och kärlek. I vart fall om man ska tro ”bloggsök.se”

Inte helt oväntat vann Goliat (Facket) mot den salladstuggande David. Kanske skulle ägarinna slungat sten i stället för sallad denna gång för att fälla jätten. Men i stället går vi mot mörkare tider där den starkes rätt är än mer omtvistad. Vad blir månne nästa steg? Förhoppningvis förstår människor till sist att fackets beteende är kontraproduktivt. Det är begripligt att man vill hjälpa arbetare till sjysta villkår. Men när man gör det till priset av att små entreprenörsföretag tvingas slå igen eller kanske aldrig startas, ja då har man misslyckats totalt.